Livet på en balkong

Tja tja bitchez!

Jag vet att det var ett tag sen jag skrev. Att gå arbetslös och bara dra hela dagarna sliter på inspirationen, för att inte tala om hur svårt det är att hålla koll på dagarna. Måndagar har bara blivit en dag i mängden. Men om ett par dagar händer i alla fall någonting, jag flyger till Italien för att fira min käre mors 50årsdag. Grattis mor(i förskott)!! Det ska bli skönt att njuta av den italienska maten, ty italienarna har en tendens att laga den godaste maten.

Vad händer i övrigt? Jag lever ett liv på en balkong. Jag älskar min och Filips balkong med det billiga, kvadratiska bordet från IKEA och min gamla, snart förfallna, solstol. Bara sitta där hela dagar och lyssna på musik medan skägget frodas. Ibland hör man även barn bråka, underbart. Det är i synnerhet trevligt när man hör barn som är syskon bråka, får mig alltid att tänka tillbaka på när man själv var liten. Det är klart att bråka kanske inte är någonting positivt egentligen, men jag bråkade ofta med min bror… och min mor… och min far… när jag var liten. Hmmm… Jag kanske var väldigt elak när jag var mindre, men det är okej, jag är lillebror. En dag hände någonting. Jag blev stor och som alla vet så finns det en lag som gäller för stora människor.

"Är man stor måste man vara snäll."

Men är man stor kan man också njuta av livet på balkongen utan att man har någon som tjatar på en hela tiden. Jag är äntligen kung i mitt hem, kung på min balkong. Åtminstone tills min maka återvänder i augusti, sen börjar säkert gnatet. ”Sluta lämna disk på balkongen!”, ”Släng soporna i sopkorgen” och ”Sluta äta chips i min säng!” Usch och fy! Det kommer bli jobbigt. Men, men jag kommer fortfarande ha balkongen med det billiga, kvadratiska bordet från IKEA och min gamla, snart förfallna, solstol.

Puss och kram

ni vet vem